Lucia-nostalgi

Å vad glad jag blev idag, när årets luciamorgon i SVT kom från Domkyrkan och min gamla kör! Nostalgin! Jag var med i Domkyrkans flickkör i mellan- och högstadiet. Julen var den bästa körtiden, med stämningen i kyrkan och alla vackra sånger. Allas favorit var "Betlehems stjärna" (Gläns över sjö och strand), det var alltid den som vi lade mest känsla i. Så verkar det vara fortfarande, lyssna gärna på hur fint flickkören sjunger den (ca 48 min in)! Jag får en liten tår i ögat...

Tomten ser dig

Hjälp! Jag har haft den gamla juldängan "Santa Claus is coming to town" fastklistrad på hjärnan som ett bokmärke med tomtemotiv de senaste dagarna, sedan jag hörde den på radion häromdan. Har ni tänkt på vad de egentligen sjunger i den låten? Det är ju skitobehagligt:

Oh! You better watch out,
You better not cry,
You better not pout,
I'm telling you why:

Santa Claus is coming to town!

He's making a list,
He's checking it twice,
He's gonna find out
who's naughty or nice.

Santa Claus is coming to town!

He sees you when you're sleeping,
He knows when you're awake.
He knows when you've been bad or good,
So be good for goodness sake! 

Slutsats: Tomten övervakar dig oavsett om du sover eller är vaken. Han gör det för att ta reda på om du är snäll eller stygg. Om du är stygg skriver han upp det på sin lista, han har en lista över alla dåliga barn som han kontrollerar noga. Nu är Tomten på väg hit, men hur rädd du än blir får du inte gråta... Var snäll, för Guds skull!

Julungen

Nu har vi äntligen gjort vår plikt som föräldrar och beställt julkort med bild på barnet. Det svåra var bara att få nämnda barn att sitta stilla och le tillräckligt länge för att åstadkomma en bra bild. Det är alldeles för mycket som ska stämma. Jag tog ett gäng oskarpa bilder där hon ler och ett gäng skarpa bilder där hon inte ler/håller en julbock framför ansiktet. Nåja, till slut fick vi till det.

"Le? Jag? Skulle inte tro det!" (NEJ, detta är inte julkortet.)

Vinterns baksida

Jag tycker om många saker med vintern, det gör jag. Julen, skidorna, glittrande snö. Men något som jag inte tycker om, det är att vintern får mig att må sämre. Under november till februari är jag mer stressad och irriterad än annars och dessutom får jag sämre självförtroende. Det är inte så pass illa att det kan kallas för en depression, men tillräckligt för att det ska påverka mig i vardagen.

Det är väl mörkret som gör det. Men det är faktiskt ganska skönt att veta att det händer varje år - och att det kommer att gå över.

Undantaget som bekräftar regeln är dock den vintern då jag mådde riktigt bra mest hela tiden (åtminstone psykiskt). Det var när jag var gravid. Jag måste ha fått en hormonchock eller nåt. Så ja, där har vi väl lösningen på problemet då. En unge per år fram till klimakteriet!

Eller. Jag kanske ska börja träna istället. Det sägs ju ska vara bra.

Eller flytta till Söderhavet. (Men där kan man ju inte åka skidor.)

Chefsprinsessan

På Konsum i eftermiddags:

Man i övre medelåldern lutar sig fram mot Solveig med stort leende.

Man: Är det du som är chefen?
Solveig: --- (tveksamt ansiktsuttryck)
Man: Är det du som är direktör?
Solveig: --- (fortfarande tveksam)
Jag: Jadu... (obekvämt leende)
Man: Ja, det är du som är chefen! (Till mig:) Vad heter han?
Jag: Hon heter Solveig.
Man: Oj, förlåt, det är inte så lätt att se!
Jag: Nej, men det gör inget...
Man (till Solveig): Förlåt, förlåt, du är en prinsessa!
Jag: Hon kan väl vara chef ändå?
Man: --- (misstänksam blick, går därifrån)