torsdag 31 maj 2012

Upp-och-ner vid stugan

Solveig älskar när vi håller henne upp-och-ner! Bilden är från när vi var vid stugan och pysslade i söndags. Jag grävde bort gräs och gödslade runt vinbärsbuskarna (som planterades nån gång för ca 20 år sedan och fortfarande inte har fler än tre kvistar var). Hade bara en liten trädgårdsspade att gräva med, vilket ledde till att jag blev helt skinnflådd i handflatan (dagens tips: skavsårsplåster funkar utmärkt i handen!). Sedan planterade jag en ackleja i rabatten som vi grävde i fjol:
Rabatten ser lite torftig ut än så länge, men jag är väldigt nöjd med att riddarsporrarna har växt så bra och att bara en av plantorna som vi satte i fjol har dött...

Medan jag påtade med buskar och rabatt lekte Mikael och Solveig med alla spännande kottar, spindlar och pinnar som finns vid stugan och sedan drack vi kaffe och åt mellis på bron. Det var en fin dag!

onsdag 30 maj 2012

Graven under dasset

Idag var jag på spännande uppdrag till en plats utanför Börtnan i sydvästra Jämtland. Där hittade några sommarstugeägare en spjutspets i järn för ett par år sedan när de grävde på sin tomt för att sätta upp ett nytt dass. De kom in till museet med spetsen, som är fantastiskt fin och välbevarad.

Jag åkte alltså ut till platsen idag, eftersom vi misstänkte att spjutspetsen kan vara en gravgåva. Det verkar som att vi hade rätt och att det ligger en grav vid dasset! Där fanns inte någon stensättning (alltså att man har lagt stenar ovanpå själva gravgömman med de brända benen och gravgåvorna), men efter att jag krupit runt lite kring dasset hittade jag brända ben, hornfragment och lite rödockra på backen där de hade grävt. Det finns säkert fler gravgåvor på platsen, men jag ville inte rota runt alltför mycket.

Vi kommer antagligen att göra en utgrävning av graven innan den blir mer förstörd. Under dasset alltså. (Det står uppallat på plattor.) Som tur är rör det sig inte om någon grop i marken utan om en tunna ovan jord...

tisdag 29 maj 2012

Orsilla?

Orsilla är mitt mellannamn, om nu någon satt och funderade på varför bloggen heter som den gör. Jag är faktiskt ensam i Sverige om att heta så, vilket är ganska praktiskt i sammanhang där man behöver ett unikt användarnamn.

Orsilla är ett högst ärorikt släktnamn. Varannan generation flickor på min mormors sida av släkten har fått heta någon variant av Ursula - t.ex. Ursilia eller Årsil - sedan urminnes tider. (OK, jag vet inte riktigt hur långt tillbaka traditionen går - stenåldern kanske?) När jag sökte på Orsilla i Jämtlands läns ministerialregister (en databas över födda, vigda och döda, hämtat ur gamla kyrkoböcker), fick jag en hel del träffar. Den äldsta var ett flickebarn som föddes i Brunflo 1694. Så mycket längre tillbaka än så sträcker sig inte kyrkböckerna, men Ursula har funnits i Sverige sedan 1400-talet.

Men nu är alltså namnet Orsilla på väg att dö ut. Samtidigt är det ju trendigt med ovanliga namn. Kanske kan det få en renässans?

Om Orsilla på svenskanamn.se

söndag 27 maj 2012

Väckt av en fot i fejjan

Solveig vaknade vid halv sex i morse, glad i hågen som vanligt. Övriga familjemedlemmar var väl mindre glada, efter att ha gått och lagt oss vid halv ett i natt (yay Loreen!). Vi lyfte över henne till vår säng och somnade om. Det är fantastiskt hur lätt man (läs: jag) kan somna om egentligen. Under den följande timmen vaknade jag av att hon bet mig i armen, klev i mitt ansikte och trillade omkull på min mage. Somnade om på två röda alla gångerna, men vid halv sju fick vi lov att ge upp och vakna. Nåja, fördelen med att vakna tidigt är ju att man aldrig sover bort halva helgen iaf. Idag ska vi städa balkongen och åka ut till stugan i det fina vädret.

lördag 26 maj 2012

Den bästa bröllopsgåvan är broderad!

Jag läste den här artikeln på DN.se nyss, med tips på bröllopsgåvor, och blev helt oproportionerligt irriterad på texten till tips nr 14, en åkdyna från Hemslöjden Skåne. "Om du är kunnig kan du virka den själv" står det. Say WHAT?!? Den är ju broderad! Ingen virknål har ens kommit i närheten av den där kudden!

Som sagt, oproportionerligt irriterad...

De övriga presentförslagen var ju OK, men det var mycket som var väldigt dyrt. Vi lär väl varken önska oss eller ge bort klockor för 60.000 direkt. En resa till månen (för 750 mille) skulle vara kul, men å andra sidan misstänker jag att man måste ha en viss fysik för att klara av den där rymdfärden. En viss fysik som jag inte har. Så mamma, om du läser det här, ni behöver inte ge oss en månfärd i bröllopspresent. Vi kan ta 750 miljoner i handen istället.

Uppdatering: Haha vad roligt, nu har de ändrat i texten till "göra"! Hmm, undrar om journalisten har varit in på min blogg...

torsdag 24 maj 2012

Dagens ord på jämtska: glytt

Jag lärde mig ett nytt ord på fikarasten idag! När det är glytt är det varmt. Varmare än bara varmt men inte lika hett som hett. Typ. Det var alltså glytt när vi gick ut bakom museet för att fika. Härligt!

Jag är inte någon riktig jämte på riktigt, om nu någon skulle få för sig nåt sånt (och sånt är viktigt i Jämtland). Men mina föräldrar kommer härifrån, något som är väldigt praktiskt att kunna påpeka när jag jobbar runtom i länet. "Ja, alltså, jag har växt upp utanför Uppsala, men släkten är ju från Lit/Kälarne!" (Här gäller det att välja den ort som ligger närmast platsen jag är på.) Då får man något att prata om och gubarna blir mindre misstänksamma.

onsdag 23 maj 2012

Solen är här (och hon gillar att gunga)!

När vi hade ätit middag idag gav vi oss ut i lekparken en stund i det fina och varma vädret. Solveig gillar verkligen att gunga! Allra roligast var det när jag eller Mikael också gungade, på gungan bredvid. Jag måste väl erkänna att jag också tyckte att det var riktigt roligt!

Blogga - varför då?

Jag har funderat på att starta en blogg lite då och då under de senaste åren. En anledning till att jag inte har kommit till skott är att risken att bloggen självdör är ganska stor. Jag har t.ex. försökt börja skriva dagbok varje dag ett antal gånger, men det håller sällan mer än någon månad. Sedan ligger dagboken där som ett dåligt samvete...

Nåja, nu har jag i alla fall ställt upp en lista för varför det ändå (trots denna överhängande risk för dåligt samvete) kan vara värt det att ge bloggandet en chans:
  • Bloggen kan bli ett roligt (och pinsamt?) arkiv för framtiden.
  • Jag gillar att fota, men jag gör sällan något av bilderna. Vad är liksom poängen med en hårddisk full av bilder? Nu kan jag lägga ut dem här istället
  • Det måste ju finnas någon i denna värld som kan tänkas vara intresserad av mina bryderier? Jag är ju intresserad av diverse andra människors bryderier på deras bloggar.
  • Här finns en chans att skriva ner alla de där små putslustigheterna som jag tänker ut men aldrig kommer mig för att säga till nån...
Jag inser ju att bloggar ofta har ett s.k. tema som gör dem intressanta för en viss grupp läsare. Jag har tidigare funderat på att starta en blogg om t.ex. handarbete eller arkeologi. Men nej, då skulle jag nog tröttna. Det blir ju roligare för mig att bara skriva om allt möjligt som faller mig in!

måndag 21 maj 2012

Första inlägget!

Tänk - mitt allra första blogginlägg. Ja, någonstans måste man ju börja. Eller så måste man inte alls det... Men jag ska nog börja i alla fall.