Prometheus - arkeologisk recension

I torsdags var mina snälla föräldrar barnvakt och jag och Mikael kunde gå på bio för första gången på över ett år. Vi var i valet och kvalet mellan att se Prometheus och Batman, men eftersom de tidigare Alien-filmerna hör till mina favoriter plus att den var lite kortare än Batman så valde vi Prometheus.

Filmen var väl helt OK, snyggt filmad, skrämmande utan att bli skräckfilms-fånig, bra stämning och överlag bra skådespelare. Men, de logiska luckorna! Ojojoj. Storyn är verkligen inte logisk för fem öre och karaktärerna var helt enkelt urbota korkade ibland. Om man köper det och väljer att fokusera på annat i filmen så funkar den ändå, men det blev lite svårt att bortse från ibland. Det som känns tråkigt är att filmen hade kunnat vara så mycket bättre, om filmmakarna bara hade ansträngt sig lite, istället för att hitta enkla lösningar till allt.

Filmens huvudperson Elizabeth Shaw (spelad av Noomi Rapace) är arkeolog på en vetenskaplig expedition till främmande planet, vilket såklart gjorde det extra intressant för mig som arkeolog. Och jag kan helt enkelt inte låta bli, jag måste få rada upp de arkeologirelaterade knasigheterna i denna film! Spoilervarning!

1. Filmen börjar med att Shaw knallar in i en grotta i Skottland och hittar grottmålningar som visar en karta till en främmande planet. Det visar sig att hon och hennes karl tidigare har hittat liknande bilder vid arkeologiska undersökningar över hela jorden. Men hallå? Varför letade de i just den där grottan? Varför var det just hon som råkade gå in där och hitta precis det hon letade efter? Vad var planen liksom, vi gräver lite här och där så kanske vi hittar grejer som stöder vår teori? Och tänk, det funkade!
2. Sedan åker de rymdskepp till denna främmande planet, vilket tar några år. Vad gör de då när de kommer fram? Lägger sig i omloppsbana och rekognoscerar vad som finns på planeten, så att de ska veta var de ska börja leta efter aliens eller spår av sådana? Det verkar ju vettigt, rent vetenskapligt alltså. Men nej. De flyger ner till marken på en gång, men som tur är börjar de leta på precis rätt ställe och hittar efter några minuter en stor uppbyggd kupol, till synes övergiven.
3. De landar det gigantiska rymdskeppet precis bredvid denna kupol och förstör förmodligen en massa arkeologiska alienlämningar. Ingen bryr sig.
4. OK att folk oftast är lite korkade i skräckfilmer, så jag kan köpa att de genast ger sig in i den stora kupolen och tar av sig hjälmarna när de upptäcker att luften går att andas. Men varför går de runt och tar på alla aliengrejer hur som helst, dessutom utan att dokumentera dem först? Dokumentation är ju faktiskt A och O inom arkeologi! Sådetså.
5. Arkeologerna i filmen använder en väldigt praktisk manick, som faktiskt gör mig lite avis. En portabel C14-daterare! De behöver bara hålla den mot något organiskt så får de en datering. Skitbra! På jorden alltså. Men den kan ju aldrig funka på en främmande planet, om nu inte denna planet skulle råka ha exakt samma mängd nedfall av C14-isotoper genom årtusendena som jorden.
6. De hanterar och undersöker de arkeologiska fynden utan att vara det minsta försiktiga eller dokumentera dem. Ett alienhuvud som de plockat med i en påse exploderar. Ooops!
7. Filmen slutar på ett sådant sätt att själva grundpremissen, att utomjordingarna/deras människopolare gjorde kartor till denna planet i grottor etc., blir totalt meningslös.

Ja herreminje. Det finns nog mer, men man kan ju inte vara hur petig som helst. Det verkar bli en uppföljare, som jag givetvis ska se i så fall. Man vill ju inte missa någon chans att raljera över bristande vetenskaplig logik i skräckfilmer!