Väckt av en fot i fejjan

Solveig vaknade vid halv sex i morse, glad i hågen som vanligt. Övriga familjemedlemmar var väl mindre glada, efter att ha gått och lagt oss vid halv ett i natt (yay Loreen!). Vi lyfte över henne till vår säng och somnade om. Det är fantastiskt hur lätt man (läs: jag) kan somna om egentligen. Under den följande timmen vaknade jag av att hon bet mig i armen, klev i mitt ansikte och trillade omkull på min mage. Somnade om på två röda alla gångerna, men vid halv sju fick vi lov att ge upp och vakna. Nåja, fördelen med att vakna tidigt är ju att man aldrig sover bort halva helgen iaf. Idag ska vi städa balkongen och åka ut till stugan i det fina vädret.