Att komma hem

Vi var i Umeå i helgen, om nu någon undrade vart jag hade tagit vägen. Det var såklart jätteroligt att träffa Solveigs farmor och farfar, övriga släktingar och vänner. En drink på stan på lördagskvällen var ju inte heller helt fel, även om finskorna blev lite blöta i regnet.

Vi kom hem ganska sent igår kväll och Solveig hade sovit några timmar i bilen. Hon vaknade när jag bar in henne i lägenheten, men hon blev inte alls ledsen, som jag hade befarat. Istället såg hon sig omkring med sömnig blick och brast ut i ett stort leende. Jag lade henne i sängen och hon fortsatte att le och somnade sedan omedelbums. Tänk att hon blev så glad av att komma hem! Jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det.

Idag har Solveig sin första namnsdag! Eller ja, hon har ju Elisabeth-dagen den 19 november också. Jag har haft Solveig som ett av mina favoritnamn ganska länge, men vi hade egentligen några andra namn som vi kände mer för innan hon föddes. Majken, Britta och Elsie var favoriterna. Men när hon väl dök upp visade det sig att Solveig passade bäst!