Statistiskt säkerställd?

Både i år och i fjol har jag med stor förväntan sett fram emot att SCB:s namnstatistik ska publiceras, vilket skedde för nån vecka sedan. Det jag har väntat på - förgäves skulle det visa sig - är att namnet Solveig överhuvudtaget ska finnas med i statistiken över nyföddas namn. För det krävs att minst tio barn får det som tilltalsnamn, något som inte har hänt hittills under de fjorton år som det finns statistik för.

Jag hade liksom tänkt att nu när vi har gett vår fantastiska dotter detta vackra namn så borde vi ju ha startat en trend? Men nej. Visserligen var ett kriterium när vi valde namnet att det inte skulle vara för vanligt, men man vill ju inte känna sig som ett ufo heller (det är inte som att vi är kändisar, deras barn brukar ju heta Månstråle och Äppelpaj och sånt).

Jag får väl erkänna att när jag först föreslog Solveig som namn för ett framtida barn sade Mikael att det lät som en tant. Själv hade jag träffat en liten flicka som hette så, annars hade kanske inte jag heller tänkt på det som ett "barnnamn". Men det där med namn går ju i cykler. Antalet personer som heter Solveig minskade mellan 2010 och 2011, från 12 613 till 12 381 (det fanns ingen statistik för 2012). Men om några år vänder det säkert! Då ska jag börja kalla mig trendsetter.

(Ja, jag gillar statistik. Nördigt värre.)

Totten kommer!

Jag är jämrans trött på julen nu! Vi kastade ut julgranen häromdan och inte ens Solveig var ledsen, hon som älskade granen ("u-an" som hon kallade den) och betraktade julbocken som en av sina bästa vänner. Men innan julgardinerna i köket plockas ner ska jag för ordningens skull lägga upp några julbilder här på bloggen. Jag har hur många stämningsbilder som helst på julgransprydnader (de är så tacksamma att fota eftersom de liksom inte rör på sig), men de ska jag bespara er... Istället får ni se när Solveig träffade tomten ("totte") för första gången!

Vem är det som kommer?

Det är tomten!

Solveig fick sitta i hans knä...

...och dessutom hade han med sig presenter! Vilken bra tomte!

Lucia-nostalgi

Å vad glad jag blev idag, när årets luciamorgon i SVT kom från Domkyrkan och min gamla kör! Nostalgin! Jag var med i Domkyrkans flickkör i mellan- och högstadiet. Julen var den bästa körtiden, med stämningen i kyrkan och alla vackra sånger. Allas favorit var "Betlehems stjärna" (Gläns över sjö och strand), det var alltid den som vi lade mest känsla i. Så verkar det vara fortfarande, lyssna gärna på hur fint flickkören sjunger den (ca 48 min in)! Jag får en liten tår i ögat...

Tomten ser dig

Hjälp! Jag har haft den gamla juldängan "Santa Claus is coming to town" fastklistrad på hjärnan som ett bokmärke med tomtemotiv de senaste dagarna, sedan jag hörde den på radion häromdan. Har ni tänkt på vad de egentligen sjunger i den låten? Det är ju skitobehagligt:

Oh! You better watch out,
You better not cry,
You better not pout,
I'm telling you why:

Santa Claus is coming to town!

He's making a list,
He's checking it twice,
He's gonna find out
who's naughty or nice.

Santa Claus is coming to town!

He sees you when you're sleeping,
He knows when you're awake.
He knows when you've been bad or good,
So be good for goodness sake! 

Slutsats: Tomten övervakar dig oavsett om du sover eller är vaken. Han gör det för att ta reda på om du är snäll eller stygg. Om du är stygg skriver han upp det på sin lista, han har en lista över alla dåliga barn som han kontrollerar noga. Nu är Tomten på väg hit, men hur rädd du än blir får du inte gråta... Var snäll, för Guds skull!

Julungen

Nu har vi äntligen gjort vår plikt som föräldrar och beställt julkort med bild på barnet. Det svåra var bara att få nämnda barn att sitta stilla och le tillräckligt länge för att åstadkomma en bra bild. Det är alldeles för mycket som ska stämma. Jag tog ett gäng oskarpa bilder där hon ler och ett gäng skarpa bilder där hon inte ler/håller en julbock framför ansiktet. Nåja, till slut fick vi till det.

"Le? Jag? Skulle inte tro det!" (NEJ, detta är inte julkortet.)

Vinterns baksida

Jag tycker om många saker med vintern, det gör jag. Julen, skidorna, glittrande snö. Men något som jag inte tycker om, det är att vintern får mig att må sämre. Under november till februari är jag mer stressad och irriterad än annars och dessutom får jag sämre självförtroende. Det är inte så pass illa att det kan kallas för en depression, men tillräckligt för att det ska påverka mig i vardagen.

Det är väl mörkret som gör det. Men det är faktiskt ganska skönt att veta att det händer varje år - och att det kommer att gå över.

Undantaget som bekräftar regeln är dock den vintern då jag mådde riktigt bra mest hela tiden (åtminstone psykiskt). Det var när jag var gravid. Jag måste ha fått en hormonchock eller nåt. Så ja, där har vi väl lösningen på problemet då. En unge per år fram till klimakteriet!

Eller. Jag kanske ska börja träna istället. Det sägs ju ska vara bra.

Eller flytta till Söderhavet. (Men där kan man ju inte åka skidor.)

Chefsprinsessan

På Konsum i eftermiddags:

Man i övre medelåldern lutar sig fram mot Solveig med stort leende.

Man: Är det du som är chefen?
Solveig: --- (tveksamt ansiktsuttryck)
Man: Är det du som är direktör?
Solveig: --- (fortfarande tveksam)
Jag: Jadu... (obekvämt leende)
Man: Ja, det är du som är chefen! (Till mig:) Vad heter han?
Jag: Hon heter Solveig.
Man: Oj, förlåt, det är inte så lätt att se!
Jag: Nej, men det gör inget...
Man (till Solveig): Förlåt, förlåt, du är en prinsessa!
Jag: Hon kan väl vara chef ändå?
Man: --- (misstänksam blick, går därifrån)

Sol i sinne

Seriöst, har ni sett något finare? För det har inte jag!

Glad onge.

Full koncentration på klossarna.

Jag och min tjej!

Orkidéerna

Jag tänkte idag att jag skulle skryta lite på bloggen om blomsterprakten i mitt fönster, när nästan alla orkidéer blommar samtidigt. Så jag tog några bilder. Men, let's face it, bilder på blommor är oftast inte så himlarns skoj - det krävs liksom någon liten insekt eller nåt för att bilden ska bli spännande. Nu hade jag inte någon insekt på lager, men jag har i alla fall redigerat några av bilderna lite (medelst färgreduktion) för att piffa till dem...

Voilà!

   

Spetskompetens

Idag är jag med i ÖP, både i papperstidningen och på nätet, om den grav som Jamtli undersökte lite tidigare i höstas. (Jag har skrivit om graven tidigare, men inte efter utgrävningen.) I tidningen intervjuar de också Ulla som var med och hittade en jättefin spjutspets och visade den för oss på museet, vilket ledde till att vi åkte dit och undersökte platsen så småningom. Det var en rolig grävning! Fynden som vi gjorde är verkligen fina och många av föremålen är väldigt välbevarade.

Det blir ju alltid småfel i tidningsartiklar, vilket är förståeligt. Men det kliar liksom ändå i kroppen på mig när jag ser en bild på mig själv där det står att jag håller upp en pilspets, fast det är en spjutspets jag håller i (och tvärtom)! I rubriken står det också pilspets istället för spjutspets. Jag inser ju att de flesta inte ser skillnad, men ändå. Jag ser skillnad.

Att det sedan automatiskt kommer ilskna nätkommentarer så fort man talar om tidig samisk historia i Jämtland är ett annat, sorgligare kapitel.


Uppdatering: Ja just det! Aftonbladet gjorde en liten notis om det hela också! Lite skojfriskt sådär... Men det handlar trots allt om ett dass, och jag har väl gjort mig skyldig till en och annan lustighet på ämnet själv. Man vill ju inte kasta sten i uthus. Heh.

Uppdatering 2: Nu har jag skrivit en kommentar till artikeln i ÖP om någon skulle vara intresserad av ett lite längre resonemang kring etnicitet...

Det blev ju värsta grejen det här, chefen fick vara med i P4 och prata med Lotta Bromé och allt. De ville egentligen prata med mig, såklart, men jag var ju föräldraledig. Moahaha.

I Badhusparken, den 18/10 kl 16.37

På väg hem från stan. Solveig hade fått en ballong som hon inte släppte på hela vägen. Hon tittade längtansfullt mot lekplatsen när jag stannade för att fota popplarna i parken.

Solveig och ballongen.

Popplarna.

Vantar med Yggdrasil

Det är länge sedan sist, men nu har det äntligen skett! Jag har slutfört ett handarbetesprojekt! Det senaste som blev klart var nog julklänningen som jag stickade till Solveig i fjol. Jag är sådär att jag påbörjar nya projekt hela tiden, men tröttnar innan jag hinner göra färdigt dem. T.ex. så har jag ett antal ensamma vantar.

Men nu är de alltså färdiga: vantarna med motiv från Överhogdalsbonaderna, de vikingatida vävarna som finns att se på Jamtli. Jag hittade mönstret i Vantboken av Solveig Larsson, men jag har modifierat det lite eftersom jag använde tjockare garn och större stickor än rekommenderat. Motivet är världsträdet Yggdrasil (åtminstone är det en tolkning). Jag stickade vantarna i färger som påminner om de som används på Överhogdalsbonaderna.

Buketten

Jag såg en skata som dödade och åt upp en småfågel på gården idag! Helt sjukt. Men nu var det inte det jag tänkte blogga om (jag ville bara väga upp det som komma skall med lite ond bråd död), utan om min brudbukett. Den var så jäkla fin! Superromantisk med rosa pioner, prärieklocka och brudslöja. Svägerskan hjälpte mig att sätta lite prärieklocka i håret också. Egentligen är ranunkler mina finaste blommor, men det är ju inte säsong för dem i början av juli. Och pioner är nog näst finast.

Sådär, då har jag bloggat om min brudbukett. Och om ond bråd död. Ett gott dagsverke för en söndag - dags att fika.

Min brudbukett.

Solveig tyckte också att buketten var fin! (Foto: Lennart Eriksson.)

Barn, böcker och ballonger

På DN.se läser jag att barn ska ha böcker som de gillar. Skribenten uppmanar föräldrar att även läsa de böcker som man själv inte gillar för barnen. Solveig älskar böcker, men jag måste erkänna att det finns en och annan bok i hennes samling som jag försöker smussla undan när det är läsdags (och läsdags är det ofta!). Anledningen är dock sällan fula bilder eller budskap som jag inte håller med om, utan jag väljer nog helt enkelt bort böcker som jag tycker är tråkiga. Men det är svårt att säga vad det egentligen är som gör en bok tråkig. Vad är det egentligen som gör en bok bra? Jag vet inte, men min dotter skulle nog ganska enkelt kunna berätta vad som utmärker en riktigt, riktigt bra bok (om hon kunde prata). Kriterium ett: Det finns ballonger i den! Sedan var det nog inga flera kriterier.

Här är några av Solveigs favoritballongböcker:

Tummen leker av Inger och Lasse Sandberg
Upp i luften av Eleonor Pavlov och Malin Biller (Pixibok)
Barnens första bok (en antologi i vilken det finns flera sidor med bara ballonger!)

Bra grejer!

Norrbyskär

Såhär om hösten kan man ju ägna sig åt att tänka tillbaka till sommaren med varma, soliga semesterdagar. Eller, som i fallet med denna sommar, till kyliga, mulna semesterdagar. Här är några bilder från en sådan dag.

Solveig träffade ett får.

Det gäller att leva upp till sitt rykte, tyckte det svarta fåret.

Blomsterprakt i skärgården.

En fin blomma.

En fin blomma till.

Någon hade glömt sin båt. Eller var knopen helt enkelt för bra?

Dass blogg!

"sitta många på dasset"

Yep, det är en av de sökningar på Google som har resulterat i ett besök på min blogg. Jag undrar vad personen egentligen ville? Gissar att hen kom till mitt inlägg om graven under dasset. Gissar också att inlägget inte besvarade personens eventuella frågor om det där med att sitta många på dasset.

Men jag råkar faktiskt veta att det inte är så ovanligt med dass med flera hål bredvid varandra. Ett sådant står t.ex. vid mina morföräldrars stuga och jag vill minnas att vi gjorde gemensam sak där ibland när jag var barn. (Någon som vet bättre - mamma? - får rätta mig om jag minns fel i detta och har hämtat mina minnen från Bullerbyn eller nåt, det händer ibland.)

Alltså, du som sökte på "sitta många på dasset" och kom till min blogg, jag hoppas att du hittar det du söker. Jag hoppas också att det du söker inte är någon slags udda pornografi.

Höstheader

Jag läste häromdan på den eminenta bloggen Karins konstgrepp att headers är "sjukt viktigt för en bloggs utseende". Aj då, tänkte jag. Min header är ju skittrist. Därför har jag nu fixat en ny, med höstkänsla dessutom. Bilden skulle dock kunna ge ett intryck av att bloggen skrivs av en 17-åring med för mycket kajal och för lite självdistans. Därför har jag gjort en liten brasklapp med ironisk touch till underrubrik: "- en (inte särskilt) svår blogg". Så att ingen blir bortskrämd liksom.

Bilden är för övrigt tagen mot Badhusparken på gångbron till Frösön, en dimmig oktobernatt för nåt år sen. Gothigt värre!

Uppdatering den 18/10: Jag tröttnade illa kvickt på den där gothiga headern och har bytt ut den mot lite naturromantik!

Jag har också varit ung en gång

Ikväll har jag (och min skämskudde) kikat i gamla skolkataloger från slutet av 90-talet. Jag kan konstatera att folk ser allmänt knasiga ut på skolfoton samt att jag fortfarande tycker att samma personer är snygga (träffade för övrigt Kristian i SP1A på krogen för några år sedan och berättade att jag brukade beundra honom på rasterna once upon a time. Han hade såklart ingen aning om vem jag var, men han blev väldigt glad!).

Högstadiet var väl inte alltid så jävla kul. Något som däremot är kul, såhär i efterhand, är min gamla hemsida från åttan. Kul, men pinsam. Dessbättre är jag vuxen och har distans till sånt där nu. Så här är länken, mycket nöje: Amanda, fjorton år

P.S. Nirvana är bäst, ingen protest!

Höstmodet

Åh hösten! Jag älskar höstmode, särskilt färgerna - vinrött, senapsgult och mörkgrönt. Det finns så mycket fina kläder nu! Tyvärr har vi bara kvar pengar till mat den här månaden pga. en sjukligt stor mängd räkningar. Dessutom är det bara dumt och onödigt att konsumera mera. Heh.

Men! Vid såna här tillfällen är det rätt bra med internetbutiker. Där kan man nämligen lägga saker i en varukorg och köpa dem på låtsas. Det funkar iaf. för mig, jag får titta på de fina kläderna, välja vilka jag vill ha och lägga dem i korgen. Sedan skippar jag bara det där med att betala och få hem grejorna, men känner mig faktiskt ganska tillfredsställd ändå.

Fast... jag längtar ändå tills pengarna kommer nästa gång.

Nåja, just nu har jag ändå ungefär samma kläder varje dag. Fleecetröja, fjällrävenbyxor, regnjacka, kängor och pannband. Det funkar liksom bättre i skogen än pennkjol och kavaj. Så här kommer den - bloggens första outfitbild (tyvärr fick jag inte med hela mig):

Självklart har jag en "arkeologhalsduk". Det har alla arkeologer.

 

 

Bättre saker

Nu är det ju ganska länge sedan jag bloggade senast. Då kanske ni undrar, har jag haft bättre saker för mig? Döm själv - här är ett och annat som jag har ägnat mig åt:

Jobb
Fjällvandring med trerätters middagar
Att gräma mig över att vi glömde kamerabatteriet hemma
Pussar
De två första böckerna i Philip Pullmans serie "His dark materials"
Att bli jagad av en ettåring på Bobbycar
Stickning
Slösurfning i mobilen (trots att laptopen ligger en halvmeter bort)
Att bita på naglarna
Att bita på nagelbanden
Diamantbröllop (inte mitt eget alltså)
Johan på snippen
Att bli utskälld av en tant på stan
Blöjbyten
Att somna vid läggningen
Frukt

Vad tycker ni, har jag haft bättre saker för mig?